15 december 2021
Samsas i Stadshuset
När världen den 10 december bänkar sig framför tv-apparaterna för att se och höra årets nobelpristagare intervjuas i Stadshuset, ja då är det i Carl Malmstens Samsas de lärda sätter sig till rätta. Fast i år, liksom i fjol, är det på grund av pandemin representanter från de olika akademierna och kommittéerna som intervjuas.
Ett mer normalt år är schemat tight för pristagarna. När den högtidliga ceremonin i Konserthuset är slut framåt halv sex bär det av till Stadshuset och då finns cirka en timme för SvT att intervjua innan middagen serveras klockan 19.00.
Niklas Wollheim är scenograf och har i många år anlitats av Sveriges Television för att rita morgonsoffor och komponera inredningar för valvakor med mera. Nu har han för Nobelstiftelsen ställt samman miljön för prisceremonin som i år äger rum i Blå Hallen där Filharmonikerna spelar och olika ledamöter från akademierna presenterar pristagarna och förklarar sina motiveringar.
Och för SvT har han skapat den mer intima miljö där intervjuerna äger rum. Programledarna heter som tidigare Cecilia Gralde, Jessika Gedin, Victoria Dyring och Pernilla Månsson Colt. När samtalen är genomförda och middagen är serverad, textas inslagen och sänds därefter under kvällen. Pristagarna har under dagen intervjuats på svenska ambassader och konsulat i sina respektive hemländer, och även dessa inslag kablas ut under kvällen.
– Jag tyckte att Samsas passade väldigt bra när vi satte i gång för fem, sex år sedan, berättar Niklas Wollheim. Carl Malmsten har ju ritat många av möblerna i Stadshuset och vissa år har vi en fåtölj och en soffa. I år blir det två soffor, en vit och en rosa.
Både den rosa Samsas, en 2-sits, och den vita, Runda Samsas, levereras av O.H. Sjögren.
Det är hos familjeföretaget O.H. Sjögren i Tranås som Samsas producerats i över 60 år. Modellen hade sina rötter i den fåtölj Carl Malmsten ritade till första raden på Konserthuset i Stockholm, 1923. Den fåtöljen förenklades och sattes efter några år i produktion för att 1960 återuppstå igen, nu som Samsas. Den här gången ytterligare förenklad och förbättrad.
Tillvägagångssättet är typiskt för Carl Malmsten: Kärleksfullt vred och vände han på sina gamla favoriter. Som inredningsarkitekten Lena Larsson, själv en gång elev hos Malmsten, skrev:
”Egentligen ritade ju CM på en och samma möbel hela livet. Särskilt sitt- och stoppmöbeln. Den förfinades, den förenklades, den raffinerades i olika träslag, med olika behandlingar. Men den stod där stadigt på sina ben: en tidlös Malmsten. Han trodde på den långsamma mognadens princip.”
Text: Dan Gordan