Ewa Kumlin, chef på svenska institutet, Paris. Foto: Johanna Henriksson

Svenska institutet i Paris öppnade 1971 och är liten bit av Sverige mitt i det trendiga Marais-distriktet. Institutet är inhyst i ett stadspalats från 1500-talet, det enda kulturhuset i sitt slag som Sverige har och hit kommer 100 000 besökare om året, mest parisare. Det gör huset till ett av de mest välbesökta utländska kulturinstituten i den franska huvudstaden med en verksamhet som omfattar konst-, design- och fotoutställningar, filmvisningar, konserter, seminarier, en permanent konstsamling, kafé med mera. Kulturhuset är på så sätt ett skyltfönster för svensk kultur och samtidigt en viktig plats för relationsbyggandet mellan Sverige och Frankrike.

Under 2017 renoverades de publika lokalerna, det svenska caféet och innergården. Nu är det dags för de sex små gästlägenheterna som varje år tar emot närmare hundra kulturarbetare och forskare.
– Vi vill att institutet i alla delar ska genomsyras av god svensk design och livsstil, från vattenglaset till inredningen, säger institutets chef Ewa Kumlin som tagit initiativ till satsningen och som tidigare under många år var vd för Svensk Form.

Anna Kraitz. Foto: Tina Axelsson

Om Paris – staden, husen liksom Institut suédois – andas kultur, så hoppas möbelformgivaren och inredaren Anna Kraitz att också rummet med Carl Malmstens möbler ska ge uttryck för både historisk kultur och samtid.
– Det ska vara en mjuk, välkomnande och mänsklig miljö att arbeta i, säger hon. Ett rum att skriva och forska i där inredningens scenografi ställts i bakgrunden för det funktionella och vilsamma.
Hon inreder med de bekväma fåtöljerna Hemmakväll som Carl Malmsten formgav på 1950-talet, med de tre nätta småborden som ingår i satsbordet Släden, med det praktiska bockbordet liksom den eleganta karmstolen Widemar med korslagda ryggspjälor och armledaren i en lång böljande linje. Bockbordet och karmstolen ingår i den nya Archive-kollektionen som presenterades på Stockholm furniture fair.

Också den charmiga golvlampan Staken, stolarna i köket – två stycken Kaj med flätade sitsar – samt tapeten Campagna från 1930-talet är ritade av Carl Malmsten. Lamporna ”Birgittaskärmar” med växter är formgivna av Carl Malmstens sonhustru Birgitta Malmsten och tillverkas idag av barnbarnet Vanja Malmsten. De keramiska föremålen som ska finnas i rummet är tillverkade av studenter på Capellagården. Vid sidan om inredningen som Carl Malmsten AB svarar för, inreds de övriga gästrummen av Svenskt Tenn, Gärsnäs, Dux, TEA Arkitekter och Beckmans Designhögskola. I mitten av juni bjuds den franska pressen in till en förhandstitt och 7 september blir det invigning.

Att Sverige förfogar över ett unikt 1500-talspalats i Paris kan vi tacka 1700-talspolitikern, diplomaten och konstsamlaren Carl Gustaf Tessin för. Han hade en central roll som förmedlare av svenska-franska kulturkontakter och 1933 grundades ett Tessininstitut på initiativ av konsthistorikern och dåvarande kulturrådet Gunnar W. Lundberg vid Svenska ambassaden i Paris. När denne i början av 1960-talet sökte en ny lokal för sin verksamhet övertygade han den svenska regeringen om att köpa det vackra renässanspalatset Hôtel de Marle i Marais-kvarteren. Samlingarna skulle nu få en ståndsmässig inramning och i samband med att Svenska institutet flyttade in i stadspalatset 1971 donerade Lundberg konstsamlingen till svenska staten.

Inlägget Carl Malmsten på svenska institutet i Paris dök först upp på Carl Malmsten.