Carl Malmsten – en mönsterman

Carl Malmstens signatur pryder en rad vackra mönster för tapeter, textiler, mattor och inte minst alla formgivarens exklusiva intarsiaarbeten. Under många år har formgivarens vurm för det genuina mönsterhantverket kunnat hållas vid liv när Fågel blå och Storslingan tryckts av Lim & Handtryck och Handtryckta tapeter för att pryda väggarna hos olika institutioner och privatpersoner. Under antikmässan kommer vi att presentera mönstermänniskan Carl Malmsten och framför allt det arbete som just nu pågår för att lyfta fram tre ytterligare tapetmönster ur Carl Malmstens samling.

Från april fram till midsommar är gräsen som vackrast och under några dagar får de torka bland tidningssidor under press. Sedan limmas de in på ljust papper och blir till de vackraste lampskärmar, små klassiker i svensk inredning. Helt tillverkade för hand och med ett unikt mönster av handplockade och handtorkade växter.

– Insamlandet av växterna är kanske det roligaste momentet, säger Vanja när jag hälsar på i hennes verkstad.

Birgittaskärmarna skapades på 1950-talet av Birgitta Sorbon Malmsten, svärdotter till Carl Malmsten, och har sedan dess tillverkats för hand av olika medlemmar i familjen. Hon gick bort redan 1973, strax innan barnbarnet Vanja föddes, och hennes man Egil Malmsten tog över. Egil fortsatte tillverkningen av skärmarna hemma i källaren i Bergshamra by utanför Stockholm. Och han försökte tidigt locka in barnbarnet Vanja i verksamheten.

Takpendeln Kjolen.

Vanja Sorbon Malmsten i sin verkstad.

– När jag och min syster var små kunde vi tjäna lite pengar på att gå ut och samla in vackra grässorter. Morfar förklarade vad han ville ha och för vårfryle som var en favorit fick vi tio öre styck. Som tonåring hjälpte jag honom att svetsa lampställningarna, men som ung vuxen ville jag göra annat. Jag reste, gick på konstskolor och bildade familj.

Men Egil återkom och 2008 var hon redo att ta över. I början hjälptes de åt, morfar och Vanja. Hon lärde sig maskinerna, tekniken och alla momenten.

Det första är att klippa till metalltrådarna, böja dem och svetsa ihop till ställningar. Dessa vitlackeras sedan av en firma i närheten.

Det tunna pergamynpapperet som hon köper in i stora ark från Tyskland, påminner om smörpapper. Vanja mäter upp och klipper till passande bitar för lampställningarna. Vid vårt besök är det spetsiga ovaler för de runda lamporna som hon lägger ut på bordet och stryker lim på.

Papperet läggs i fyra lager med klister mellan och växterna placerar hon ut mellan de två sista lagren.

– Jag går på känsla och gör allt med ögonmått, det finns inga mallar. Jag väljer de växter jag tycker är vackra och provar mig fram tills jag är nöjd.

Vanja placerar ut växterna på det som ska bli lampskärmar.

De kladdiga ovalerna limmar hon därefter fast på ställningen där de får torka under uppsikt. Papperet blir slätt, naturen visar upp sig och snart får den färdiga lampan också lysa mot oss.
De flesta modeller är desamma som morföräldrarna introducerade men hon har även utvecklat några egna former. Som Ovalen och Matilda, som fått sitt namn efter Vanjas dotter.

En lampskärm tar mellan en och en halv och två timmar att tillverka beroende på storlek. Hur många hon tar fram varje år vet hon inte, men många hundra är det. Och beställningarna blir bara fler och fler. Inte minst sedan Malmstenbutiken började med näthandel. För butiken på Humlegårdsgatan i Stockholm är Birgittalamporna den i särklass största produkten.

– Ja, nu har jag hur mycket som helst att göra, säger Vanja och ser ganska nöjd ut när hon visar på de upphängda anteckningarna med alla beställningar.

Text: Dan Gordan

Bordslampa Mandarin.

– Vi tillverkar fler Lilla Åland än någonsin tidigare, berättar en nöjd Martin Johansson, vd och ägare av Stolab.

Pinnstolarnas pinnstol kom till under en slöjdkurs på Åland som Carl Malmstens höll med sina elever. Året var 1939 och i Finströms gamla kyrka såg han en handsvarvad pinnstol där ”sätets schvungfulla kurvatur med smeksamt ändalyktsvänlig holkning” tog honom med storm. Medhjälparen Sven Erik Frykholm mätte upp stolen och slutprodukten växte senare fram på fabriken. Tre år senare kom Lilla Åland i produktion.

– I år handlar det om närmare 25 000 stolar, karmstolen och barnstolen inräknad, som produceras. Och tillväxten är stark, fortsätter Martin Johansson.

Mest är det privatpersoner som köper stolen som nästa år ska 80-årsjubilera. Men också offentliga utrymmen möbleras ofta med Lilla Åland. Till nyöppnade lägenhetshotellet Biz Apartment i Bromma har Stolab genom inredningsentrepenören Yllw under hösten levererat närmare 400 stolar för de 177 lägenheterna.

Och än mer synlig är den på nyöppnade Blå porten vid Liljevalchs. När konsthallen på Djurgården skulle renoveras och byggas till, passade staden även på att renovera restaurangen/caféet intill, lika anrik som Liljevalchs – båda öppnade sommaren 1916. Under den nu avslutade renoveringen har bland annat originalmålningar i taket tvättats fram och väggarna lyser i pompejanskt rött, en kulör som återkommer i konsthallens fasad och som blev populär under 1920-talet.

Hela restaurangen är möblerad med Carl Malmstens klassiker. Cirka 200 Lilla Åland finns på plats, några målade i Stolabs midnattsblå kulör men de flesta i en specialbeställd varmgrå nyans, framtagen av ansvarige inredaren Richard Lindvall i samarbete med konservatorer.

– Jag har tidigare mest gjort inredningar i minimalistisk stil, ofta med ett hårt formspråk med mycket metall och betong. Så Blå porten blev något helt annat för mig. Här i den klassiska miljön var det viktigt att gästerna skulle känna igen sig och därför valde jag också att inreda helt med svenska möbler.

– Vi har redan fått mycket beröm och folk känner sig välkomna, konstaterar Richard Lindvall. Och kvalitén på möblerna måste vara den bästa – det är en miljö som ska klara upp emot 2000 gäster varje dag.

Vid sidan om pinnstolarna valde han bord från Tre Sekel, bland annat några Visingsö av Carl Malmsten, och i den italienskinspirerade trädgården står möbler från Byarums bruk och Guteform.

Så har Blå porten med Carl Malmstens hjälp återtagit sin position som färdmål och oas också för vår tids alla Djurgårdsflanörer.

Text: Dan Gordan

Just i slöjden såg han hur barnet kunde utveckla sina sinnen och få utlopp för kreativitet. Därför var steget inte långt när man i våra dagar började bjuda in skolbarn på Öland till en dag på Capella.

– Vår nya satsning på barn- och ungdomsverksamhet ligger helt i linje med Carl Malmstens intentioner, konstaterar Bodil Anjar.

Under hösten har 200 barn från årskurs 5 deltagit och initiativet har tagits väl emot av skolorna. Barnen får under sin dag höra om världsarvet södra Ölands odlingslandskap, de lär sig om de gamla gårdarna och byarnas uppbyggnad, och när de med guide vandrat fram längs Vickleby bygata väntar gården som Carl Malmsten köpte in och gav namnet Capella.

– Här får de pröva på att arbeta med lera och tälja i trä, och känna av det där fantastiska samspelet mellan handen och hjärnan.

Barn kan bland annat prova på att dreja och arbeta i lera.

Till sommaren planerar man också en tvådagarskurs för förälder och barn att tillsammans pröva på arbete med lera och trä. Än så länge får dock verksamheten hålla till utomhus eller vid dåligt väder i växthuset och utställningshallen. Men siktet är inställt på en helt ny byggnad, ett hus som ska uppföras i skolans södra område, ritat av arkitekt Olle Dahlkild och finansierat av en anonym bidragsgivare.

– De första planerna var ett utrymme som mest var ett väderskydd utan väggar, berättar Olle Dahlkild. Men Ladan, som den kallas, har under tiden växt till en riktig byggnad som även ska passa andra verksamheter, olika kurser för textilfärgning, odling med flera.

Konceptskiss av den nya byggnaden.

Som namnet antyder är det den traditionella ladan som inspirerat, men istället för kalksten blir den uppförd i trä med obehandlad panel, ett enkelt papptak och eventuellt med solpaneler. Inomhus blir det öppet i nock och takfönster för norrljuset att hitta in.

– Det blir enkla material, men fin kvalitet och utfört med omsorg, sammanfattar Olle Dahlkild sina och skolans ambitioner.

En öppen port och pardörrar ut mot gatan anknyter till den öländska byggnadstraditionen medan skjutdörrar mot en gräsmatta på andra sidan ger en nära koppling mellan inne och ute. Här ska barnen sitta och tälja när vädret tillåter.

Planen är att komma igång med bygget under 2022 och att verksamheterna kan flytta in i det nya huset året därpå.

Text: Dan Gordan

– Det är tufft att starta en ny utbildning, men det har varit väldigt roligt och vi har definitivt hittat rätt. Femtio sökande till tolv platser talar också sitt tydliga språk.

Capellagårdens rektor Bodil Anjar summerar nöjt när den första terminen i den nya utbildningen i byggnadsvård går mot sitt slut. Den är ett samarbete mellan Ölands folkhögskola, Himmelsberga/Ölands museum och Capellagården.

Den ettåriga utbildningen har sin grund i Carl Malmstens pedagogik om ”lärande genom görande”. På schemat står kurser i arkitektur- och bebyggelsehistoria liksom timmerkonstruktioner, takläggning, murning och målning. Allt varvat med riktiga projekt. Under hösten har man bland annat lagt torvtak, lagat en timmervägg, restaurerat fönster och en rutten gavel.

Torven tas upp.

Nytt torvtak läggs.

–  Just nu är man inne i ett av 1800-talshusen här på Capella och spänner nya papptak, tapetserar och målar med äggoljetempera och linoljefärg.

Och i Sörgården, ett av de äldre husen på Capella som i början av 1960-talet inreddes som elevhem av Carl Malmstens son Vidar Malmsten, ska man återskapa hans inredning i ett av rummen.

Sörgården. Foto: Finn Eskelin Milton, Anna-Josefin Segerström

Mellangården. Foto: Andreas Kihlberg, Gunnar Dahlström

Redan 1964 var Carl Malmsten inne på att starta en byggnadsvårdsutbildning på Capella. Skolan var då bara ett par år gammal och tillsammans med elever renoverade man steg för steg de olika byggnaderna på gården. Men Malmsten och hans medarbetare förfasade sig också över hur många hus som förstördes och förfulades runt om på ön.

Vid den här tiden revs gamla sjöbodar, vasstak ersattes med korrugerad plåt och eternit spikades upp på träfasader.

Carl Malmsten såg vikten av att skydda och vårda kulturbyggnader och man skapade två byggarlag med sex elever i varje lag som under fem sommarveckor arbetade med olika renoveringsprojekt på Öland.

–  Det blev ingen fortsättning, ingen utbildning, men deras engagemang tar vi idag fasta på, säger Bodil Anjar.

Formellt är dagens byggvårdande elever inskrivna på Ölands folkhögskola som finansierar utbildningen, men den är förlagd till Capella och Himmelsberga med Victoria Brännström som ansvarig lärare.

I vår ska den första omgångens elever ut på praktik hos olika byggnadsvårdare och kan då välja inriktning inför sitt fortsatta yrkesliv.

–  Det finns ett stort, stort behov av byggnadsvårdare. Idag tänker folk mer på att bevara och restaurera, och det är ett generationsskifte på gång. Så för vår utbildning blir det absolut en fortsättning!

Text: Dan Gordan

Arbetet startade 2016 då den nya styrelsen i Carl Malmsten AB såg ett behov av att bredda kollektionen och aktualisera varumärket. I dialog med licenstagarna, företagen som tillverkar Carl Malmstens möbler, växte en samsyn fram och satsningen framåt tog fart.

Resultatet av satsningen presenteras i samband med Stockholm Furniture Fair 2019. I premiärkollektionen ingår ett flertal möbler och ett mönster – från en rar liten Putte-pall, till en elegant dagbädd och ett shaker-enkelt vitrinskåp. Gemensam nämnare är starka former och högsta kvalitet. Kollektionen har sållats fram ur den rika skattkista som Carl Malmstens arkiv utgör. Arkivet, beläget i Dieselverkstaden i Nacka, innehåller 20 000 skisser och arbetsritningar, fotografier och textilprover. Anna och Lars är två starka personligheter inom svensk möbelbransch.

Anna Kraitz och Lars Bülow

Hon är välkänd formgivare av bland annat en rad möbler för Källemo, och därtill aktiv inom Stiftelsen Siv & Carl Malmstens minne. Han är möbelformgivare, medgrundare av möbelföretaget Materia, tidigare vd för Lammhults och driver idag Möbeldesignmuseum i Frihamnen i Stockholm. Tillsammans med stiftelsen och de licensierade möbeltillverkarna har nu den nya kollektionen tagit form.

Vad var roligast i grävarbetet?

Lars: Det är fascinerande att se Carl Malmstens enorma produktion – hur konsekvent han och hans medarbetare arbetade under flera decennier. Något motsvarande finns sannolikt inte i landet.
Anna: Att på det här sättet få fördjupa sig i en annan formgivares arbete gjorde att jag nästan blev besatt. Det finns ett så rikt material kring Carl Malmsten eftersom han – förutom hela sin möbelproduktion även skrivit så många texter och böcker, och gjort inredningar till så olika sorters människor, platser och sammanhang. Så det roligaste är nog att grävarbetet kan hålla på i oändlighet. Om man vill.

Och svårast?

Anna: Den svåraste biten är den efter grävarbetet. Då när allt ska bli riktiga fysiska objekt.
Lars: Att hålla en klar och strikt linje i vårt urval.

Vilken är din favorit i Carl Malmsten Archive Collection 2019?

Lars: Vitrinskåpet med glas runt om.
Anna: Jag har fått en nära relation till alla möbler vi valt ut – även flera av dem som ännu inte påbörjats men förhoppningsvis kommer framöver. Men måste jag välja en favorit just nu är det karmstolen Widemar.

Pallarna är anspråkslösa, närmast asketiska och passade perfekt med Dag Hammarskölds intentioner för rummet. Han var själv djupt engagerad i dess utformning och hans intresse för konst och inredning var väl känt.

Rummet stod klart 1961, bara några månader innan flygplanet där han befann sig ombord störtade i djungeln i vad som nu är Zambia.

De låga meditationspallarna ska denna sommar efter 60 års slitage bytas ut. Tolv nya i ek är under tillverkning hos Tre Sekel i Tibro, flätade med sjögrässnöre av möbelrestaurerare Maria Zachs med egen firma på samma ort. Flätningen är ett gediget hantverk, konstfullt men också slitsamt. Kuvertflätningen till meditationspallen tar henne en halv dag och cirka 150 meter snöre går åt. Även de gamla pallarna ska senare renoveras genom Tre Sekel.

– Tanken är att de nya ska vara på plats i samband med den årliga ceremonin när generalförsamlingen öppnar i september, berättar Henrik Hammargren, vd på Dag Hammarskjölds Minnesfond. I år är det dessutom 60 år sedan Hammarskjöld omkom och ceremonin inleds alltid med att generalsekreteraren tillbringar en stund i ensamhet i meditationsrummet.

Sedan 2017 heter generalsekreteraren António Guterres.

Pallarna finns idag också till försäljning. I samband med 125-årsjubileet 2013 av Carl Malmstens födelse togs 125 numrerade exemplar fram.

– Och de är snart slutsålda, konstaterar Elisabeth Ahlgren på Tre Sekel möbelsnickeri. Så ytterligare numrerade ska snart tas fram, oljade eller såpade och med sits av flätat sjögräs. Precis som det anges på Carl Malmstens ritning.

Att Dag Hammarskjöld hade ett stort intresse för konst, inredning och design vittnar sommarens utställning på Backåkra om, gården på Österlen dit Hammarskjöld hade för avsikt att flytta efter avslutat uppdrag som generalsekreterare.

I Linjens lätta böjning visas textilier av finaste kvalitet, utsökt konst, välsnickrade möbler och hantverk av högsta kvalitet.

– FN-huset bär än idag prägel av hans moderna stil, säger intendent Kristina Erlandsson på Backåkra. Sin lägenhet i New York lät han inreda med hjälp av framstående skandinaviska formgivare. Våningen skulle vara representativ och funktionell, och samtidigt en harmonisk plats för återhämtning och reflektion.

Foto: Åke E:son Lindman

När lägenheten efter hans död 1961 tömdes placerades en stor del av inredningen på Backåkra. Bland annat flera möbler av Carl Malmsten – inklusive de tre meditationspallar Dag Hammarskjöld samtidigt beställde till sin etagevåning på 73:e gatan.

Text: Dan Gordan

Joakim Lindman gick i våras ut Malmstens möbelsnickarutbildning och inför arbetet med sin gesäll sökte han efter en äldre möbel att tillverka.

– Jag bläddrade mig igenom alla böcker med Carl Malmstens möbler. Men det var när jag i en gammal pärm på skolan fick syn på fotografiet som jag fångades. Och då visade det sig vara en möbel inte av Carl Malmsten utan av sonen Vidar Malmsten.

Masur hade något som tilltalade honom.

Joakim Lindmans gesällprov, sekretären Masur.

– Det handlade både om formspråket och om svårighetesgraden. Och ett gesällprov ska vara svårt och utmanande, men att Masur var så svår kunde jag inte ana.

Fotografiet var från 1947 vilket därmed antagligen är ursprungsåret för denna sekretär. I det malmstenska ritningsarkivet dyker möbeln upp först 1953/54 där den betecknas som ”lagervara”, vilket betyder att den inte är beställd av någon kund men finns tillgänglig att beställa.

1957 återkommer möbeln i arkivet, men saknar då fanerläggning. Beställaren denna gång är arkitekten Torsten Westman, sedermera en av hjärnorna bakom cityomvandlingen i Stockholm. Namnet har nu ändrats till ”Sverker”.

Vem Vidar Malmsten var, visste Joakim inte när han hittade sin möbel, men att far och son Malmsten skiljer sig åt i sin formgivning tycker han att man kan se.

– Carls möbler är mer tillbakahållna medan Vidars är lekfulla och kör på.

Joakim Lindman i verkstaden.

Hela våren arbetade Joakim med möbeln och kunde till sist anteckna över 400 timmars närkamp i verkstaden. Masur är tillverkad i flambjörk och helt parkettlagd med den livfulla masurbjörken där mängder av mindre fanerbitar bildar ett stort och effektfullt mönster. Parkettläggningen är helt symetrisk på alla sidor så samtliga bitar stämmer överens runt om.

Klaffen är parkettlagd även på insidan där mönstret fortsätter. Och precis som på de sekretärer vi är vana att se, utvecklade i Frankrike på 1730-talet, ryms här både skrivyta och förvaring. På Masur finns inte mindre än elva lådor samt det nämnda lönnfacket.

Sekretären Masur, med klaff och lådor.

På ritningen är fanerbitarna markerade för sin exakta placering, men utseende och riktning på de tunna träbitarna var upp till Joakim att bestämma, något han också uppskattade. Och på sin egen ritning av möbeln, vilken ingår i alla gesällarbeten att utföra, lämnar han samma möjlighet till ett personligt utförande.

De många timmarna vid arbetsbänken gav också bästa tänkbara resultat. När gesällen bedömdes av granskningskommittén blev det 5,0 och stor silvermedalj i betyg, det högsta en möbel kan få.

Möbeln som under sommaren visats i utställningen om Vidar Malmsten på Kulturgatan i Bodafors är nu till salu. Intresserad köpare med genuin känsla för kvalitet och med gott om pengar sökes.

Text: Dan Gordan

I mer än elva år har arkivarien Hanna Berndalen varit på plats för att hjälpa och vägleda forskare och privatpersoner, auktionsfirmor, journalister, författare och studenter från Malmstens skolor in bland dokumenten i det rika arkivet. Ofta söker man uppgifter om enskilda möbler, men här finns också ritningar och information kring de stora inredningsuppdragen, korrespondens och olika handlingar som rör skolorna han startade, liksom artiklar till böcker och debatterna som han deltog i med liv och lust.

– Det finns runt 20 000 ritningar i arkivet, berättar Hanna. 12 000 av dessa är i skala 1:10 och de övriga 8 000 i fullformat, skala 1:1. Men vi vet också att en hel del saknas, speciellt från de tidiga åren. I de nogsamt förda liggarna finns nämligen alla ritningar numrerade och på så sätt vet vi vad som saknas. 

I liggarna hittar man även uppgifter om modellnamn och beställare. Här kan man till exempel läsa att den charmiga fåtöljen Redet ritades 1936 till en professor N. Antoni. Han önskade en fåtölj till sin fru, som tyckte om att sitta med benen svängda över ena armstödet. Av det skälet uppstod den udda kompositionen med armstödet åt ena hållet och ryggstödet mer åt det andra. Fåtöljen kallas på originalritningen för Rena Snurren. Den visades därefter i en blommig kretong på Carl Malmstens vårutställning 1937 i butiken och senare samma år på världsutställningen i Paris.

Caryngo

Och om den lilla 50-talsfåtöljen Caryngo, som relanserades 2018, läser vi på ritningen att ”Stopplisternas hopsättning, stopplisternas fastsättning vid sarger och bakben bestämmas av Yngve Ekström, som även bedes se över detaljerna.” Modellen var ju resultatet av ett samarbete mellan Carl Malmsten och Yngve Ekström, två av de största namnen inom svensk möbeldesign på 1950-talet.
Då liksom nu är det Yngve Ekströms företag Swedese som tillverkar Caryngo – med namnet bildat av de bägge upphovsmännens förnamn.  

Till uppgifter som dessa leder Hanna Berndalen med lätt och vänlig hand, med eller utan vita bomullshandskar. Arkivet håller öppet varje fredag, besök kan ske efter överenskommelse men det går förstås bra att både ringa och maila.

När hon inte finns i Carl Malmsten-arkivet i Dieselverkstaden är Hanna intendent och verksamhetsutvecklare på Statens försvarshistoriska museer.

– Men jag håller alltid ett öga på Malmsten då jag sedan många år är sekreterare i Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne.

Skåpet ritades 1956 av Carl Malmsten i samarbete med inredningsarkitekten Eyvind Beckman till Jönköpings läns museum att visa föremål i, men lyftes först här om året fram för produktion och ingår nu i den nya Archive-kollektionen.

– Det är en så fin konstruktion, säger möbelsnickare Martin Altwegg. Glasen som kläms fast i en not utan spik eller skruv. Dörrarna på sidorna som ger en helt glasad front för föremålen man vill visa fram. Och så underredet med gavlarna som hålls ihop med två kilar, vilket gör skåpet monterbart utan några beslag.

Förutom den första prototypen är två skåp nu aktuella, ett har nyligen levererats och det andra blir klart till hösten. Alla tillverkade av Martin i hans verkstad i Sandemar gamla skola där familjen också bor. Minst 50 timmar tar det honom att ta fram ett skåp. Hittills är de gjorda i björk men man funderar även på andra träslag.

Att utveckla prototyper för Carl Malmsten och se till att möblerna som tillverkas av de olika licenstagarna håller hög kvalitet, kräver gedigna kunskaper både i möbelsnickeriets hantverk och i industriell produktionsteknik. Samt ett säkert öga för form.

Martin Altwegg är som klippt och skuren för uppgiften.

Tillsammans med sina klasskamrater blev Martin Altwegg våren 2001 Sveriges (och kanske världens) första möbelsnickarakademiker. Detta när Malmstenskolan blev en del av Linköpings universitet och utbildningen gick från två till tre år. Född i Schweiz återvände han efter utfört gesällprov till Zürich för fyra års studier i industridesign.

Martin Altwegg

Idag bor Martin i den före detta skolan med Lilian de Souza och deras tre barn, och undervisar sedan tio år på Malmstens. Därtill driver han det egna snickeriet med Svenskt tenn och Källemo som kunder vid sidan om Malmsten. Och tillsammans med Lilian och driver han egna varumärket Ateljé Sandemar med en första kollektion ritad av formgivaren David Ericsson.

– I arbetet med Malmsten-möblerna utgår jag förstås från originalritningarna, men i mitt arbete ingår också att undersöka möjligheterna för att anpassa dem till dagens produktionsmetoder för att göra tillverkningen hos de utvalda snickerierna rationell.

Det är således både en kvalitetskontroll och en hjälp för tillverkarna. En process man genomför tillsammans. Och alla avvikelser dokumenteras noga.

– Alla möbler ska andas kvalitet, det är a och o, menar Martin. Jag vill att de ska ha en distinkt form och bra ytfinish. Materialet ska vara av hög kvalitet och valt med omsorg.

Det låter som självklart men inte så lätt när det handlar om snickerier med till stor del industriell produktion, förklarar han.

– Slutresultatet är att få fram möbler med mycket hög kvalitet. Och att Malmsten-möbler från olika tillverkare ska hänga ihop, tala samma språk, när det står tillsammans i ett hem.

Tillverkningen av det exklusiva Jönköping-skåpet har stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne lagt på Martin själv.

Dan Gordan

– Vi har tolkat och jämkat för att detaljerna ska kännas konsekventa och rätt för ögat, berättar Julia Greek.
Hon är möbelsnickaren som för sitt gesällprov vid Malmstens här om året fick högsta betyg, 5,0, och stort silver. Ett betyg och en ära som tilldelas ytterst få. Den gången tillverkade hon ett lyxigt drinkbord i alm, idag står Julia i snickeriet hos Stolab i Smålandsstenar där hon i ett ambitiöst projekt under hösten och vintern arbetat med att återskapa Carl Malmstens karmstol Widemar.
– Det är en komplex och avancerad möbel med många hantverksdetaljer. Jag har tolkat den handritade ritningen från 1942 och lagt in i datorn som 3D-modell. Sedan har vi jämfört med en gammal Widemar-stol som vi lånat från Siv och Carl Malmstens stiftelse.

Den första prototypen blev klar i oktober och detaljstuderades därefter av stiftelsens anlitade expert, Martin Altwegg, som är möbelsnickare och universitetslektor på Malmstens. Efter justeringar har Julia tillverkat 15 stolar i en första serie. Ett arbete där både datorstyrda CNC-maskiner och handhyvlar kommer till användning.
– Att få knekten och armledaren att löpa i en enda form, en vacker linje som ramar in stolen har varit en utmaning. Det handlar om subtila detaljer, men oj så viktiga de är för helheten!

För Stolabs vd Martin Johansson är Julia Greek en tillgång han hoppas kunna behålla. Hennes extraordinära kunskaper efter gesällresor och praktik på snickerier i England och Danmark vill han ska smitta av sig på de övriga, också skickliga möbelsnickarna i fabriken.

Sitt namn – Widemar – har stolen efter juristen och politikern Ingrid Gärde Widemar (1912-2009), som beställde möbeln av Carl Malmsten. Modellen fanns även som stol utan karmar samt soffa, ritad några år senare. Ingrid Gärde Widemar blev 1968 justitieråd och därmed den första kvinnliga domaren i Högsta domstolen. Som politiker för folkpartiet satt hon 19 år i riksdagen där hon var starkt engagerad i jämställdhetsfrågor. Bland annat skapade hon uppmärksamhet kring hindren för kvinnor att få offentlig anställning, och hon arbetade också för särbeskattning och för gifta kvinnors rätt att behålla sitt efternamn.

När utställningsperioden är över i mitten av oktober, kan projektet bäst sammanfattas med ordet succé. Även fransk media har visat stort intresse. Bland annat har franska Elle publicerat ett fem sidor långt bildreportage om gästlägenheterna och teveprogrammet Télématin utsåg Svenska institutet i Paris till en av top-tre-platser att besöka under Paris Design Week.

Foto: Luca Lomazzi

Den varma och välkomnande inredningen i det malmstenska rummet är signerad av Anna Kraitz. Färgskalan är mild med tapeten Campagna, ritad på 30-talet och nu åter i produktion, som lugn fond till de bekväma fåtöljerna, Hemmakväll, satsbordet Släden och det praktiska bockbordet med eleganta karmstolen Widemar. Klassiska golvlampan Staken och en ”Birgittaskärm” i taket sätter ljuset. Madeleine Sjöstedt, generaldirektör på Svenska institutet, konstaterade vid invigningen att svensk design och formgivning har en imponerande internationell lyskraft.
– Svenska institutet i Paris visar än en gång att vi är ett unikt skyltfönster för Sverige, i en av världens mest kulturintresserade städer.

Foto: Luca Lomazzi

Gästbostäderna kommer fortsatt vara tillgängliga för allmänheten i september varje år och under hela utställningstiden – minst fem år ska inredningarna stå – kan man besöka de lägenheter som vid tillfället är tomma. I rummen bor varje år hundratalet svenska forskare, kulturarbetare och konstnärer.

– Vi har fått bästa läget, konstaterar en glad Jessika Hyltner, vd och ägare av den anrika butiken. Min önskan var att hitta en bra lokal på just den här gatan och så hade jag tur när jag kontaktade franska kyrkan som äger fastigheten. Ingelsta kalkon skulle stänga igen, men lokalen var ännu inte utannonserad. Och jag fick chansen.

Bästa läget betyder att det händer mycket på gatan, nya butiker och restauranger poppar upp och det finns ett ständigt flöde av folk på väg mellan City och Östermalm. Till skillnad mot gamla adressen där människor mest söndagspromenerade förbi på väg ut mot Djurgården.

Vid den nya butiken på Humlegårdsgatan stannar nyfikna människor till vid de stora fönstren och i sofforna sitter kunder och funderar på vilket tyg de ska välja. Folk strosar runt och Jessika och hennes kollegor får hela tiden höra hur fint det blivit.

– Ja, och så ser vi ett nytt klientel också, säger Jessika. Unga människor som upptäcker något nytt eller köper en hel matgrupp.

De dryga 200 kvadratmetrarna är disponerade med bra rundgång och fina små rumsligheter och ljusinsläpp från två håll. Därtill en liten källare för textilierna samt lager och kontor för Jessika och hennes två medarbetare, Katarina Eriksson och Fanny Hellström.

– Möblerna syns verkligen bättre nu, det är väldigt positivt, säger Jessika.

Här finns samtliga möbler som Carl Malmsten ritat och som idag finns i produktion. Och vi är den enda butiken i landet som visar allt.

Som de välkända sofforna – Berlin, Samsas med flera – i modern enfärgad klädsel, matgrupperna Vardags och Herrgården, de stiliga Wetter-borden och de inbjudande fåtöljerna Häggbom i modern skotsk ruta och Farmor i Morriskretong som signalerar svensk kulturhistoria i samtidsdräkt.

I fönstret står den vackra vitrinen Jönköping och på hyllan syns de rara Putte-pallarna, två möbler i den nya Archive-kollektionen.

Men bästsäljaren står en Malmstensläkting för. Lampskärmarna med pressade växter är små klassiker i svensk inredning. De föddes på 1950-talet av Birgitta Malmsten, svärdotter till Carl Malmsten, och har sedan dess tillverkats för hand av olika medlemmar i familjen. Hennes man, Egil Malmsten, tog tidigt över och skötte tilverkningen fram till att barnbarnet Vanja Sorbon Malmsten tog över för drygt tio år sedan. Idag finns lamporna i en rad utföranden, flera framtagna i ett samarbete mellan Vanja och formgivaren Eva Schildt.

– Med internetförsäljningen flyger de nu världen över. Just nu har vi beställningar till flera större projekt i USA och Singapore.

Därtill finns samtida möbler från ytterligare några svenska företag samt lockande mindre objekt och inredningsdetaljer som hör dagens butiker till. Därtill har Jessika ambitionen att ta in tillfälliga utställningar.

Det var alltså 80 år sedan butiken öppnade på Strandvägen med arkitektkontoret ett par trappor upp. Men redan tio år tidigare, vid tiden för Stockholmsutställningen 1930, hade Carl Malmsten öppnat sin andra verkstad, som också utformades till en skola: Olofsskolan. Med lokalerna just på Humlegårdsgatan, två portar bort från nya butiken.

– Det är en tillfällighet som jag gillar, säger Jessika. Som att vi återvänt till ursprunget.

Det var 2015 hon klev in som vd i samband med att Kjell och Märta Beijers stiftelse tog över verksamheten efter Jerk Malmsten. Lokalen byggdes om och stiftelsen lovade ett långsiktigt ägande. Men så blev det inte. Pandemin kom emellan och Jessika fick möjlighet att ta över.

– Ja, det blev en tuff start, konstaterar Jessika. Varje dag, varje minut. Vi är en liten butik och det är mycket jobb. Men tänk att vi klarade av det – flytten, pandemin och ja, nu är vi igång!

Text: Dan Gordan

– Carl Malmsten står idag för exklusiva produkter av hög hantverksgrad. Med Lilla furuhyllan tillgängliggör vi hans design för fler, säger Lisa Hilland, designer och grundare av Mylhta.

Lilla furuhyllan blev till genom ett samarbete mellan Mylhta, Carl Malmstens AB och Svenskt Trä. Samarbetet skulle tillgängliggöra Carl Malmstens design för fler, berätta mer om svenskt snickeri och svensk möbelindustri samtidigt som det skulle uppmärksamma den svenska furuns höga kvalitet. Resultatet, Lilla furuhyllan, är en nätt hylla som passar lika bra till kökskryddorna som favoritböckerna.

– Vi vill att produkterna ska aktualiseras samtidigt som ursprungsformen finns kvar. Vi vill också visa upp Carl Malmstens hållbarhetsarbete vilket vi uppfattar som en verklig hörnsten i hans verk. I detta sammanhang är det främst träet som råvara och inhemsk produktion som lyfts fram, säger Nicola Nerström och Olle Dahlkild, Carl Malmsten AB.

Anna Kraitz.

Ursprungsformen av hyllan är densamma, liksom materialet är detsamma. Hyllan är av svensk ursprungsmärkt furu av högsta kvalitet från Sefres sågverk i Järbo. Via ett digitalt verktyg går det att se exakt var de träd som hyllan är tillverkad av stått och även vilken skogsägare som förvaltat skogen. I Sverige bedriver vi ett hållbart skogsbruk som ger produkter av hög kvalitet som håller över lång tid.

– Att Mylhta valt att behålla hyllan i furu känns helt rätt och samtida. Vi hoppas nu att den här produkten får den uppmärksamhet den förtjänar, både i Sverige och internationellt. Jag ser också gärna att fler producenter tar efter och börjar producera kvalitetsmöbler av svensk fururåvara. Slutresultatet är ett vackert stycke svensk möbelhistoria, säger Björn Nordin.

Matti Klenell.

När Mylhta producerat det första exemplaret så funderade Lisa Hilland om det gick att göra någonting mer av det.

– När jag stod där med första exemplaret så kände jag att här står jag faktiskt med en svensk kulturskatt i famnen. Vem ska ta över stafettpinnen nu? Vem designar morgondagens kulturarv? Så jag tog kontakt med några av Sveriges mest välrenommerade samtida designers och frågade om de ville sätta sin prägel på Lilla Furuhyllan, säger Lisa Hilland.

Lisa Hilland.

Det blev en entusiastisk respons som resulterade i ytterligare två tolkningar av Anna Kraitz och Matti Klenell. Alla tre versioner av Lilla Furuhyllan är godkända av Carl Malmstens AB och kommer att auktioneras ut via Stockholm Auktionsverk under Stockholm Design Week.

Hyllan kommer att vara en del av Mylhtas sortiment framöver och även finnas till försäljning i Malmstensbutiken i Stockholm.

Men det hände i somras och Natalia Kita kan snart räkna in ett större belopp på sitt konto.

– Ja, det är jätteroligt, berättar Natalia på telefon från byn Fiskars i Finland där hon arbetar som möbelsnickare hos Nikari. Och extra glad är jag för att köparen äger en konsthall i Berlin, så jag hoppas att möbeln blir en del av hans samling och förhoppningsvis visas för publik.

Gesällarbetet som under sommaren visades på utställningen Trä Art i Bodafors, består av ett litet konsollbord med tillhörande väggskåp. Det senare med en intarsia med svarta fåglar, en grafiskt livfull bild skapad efter en målning hennes syster, konstnären Izabela Kita.

Blackbird’s Concert är namnet på gesällarbetet och det finns de som gissat på inspiration från en känd Beatleslåt.

– Det är en trevlig historia men inte alls sann, skrattar Natalia. Ursprunget var målningen och en önskan att på distans skapa någonting i samarbete med min syster, som alltid har inspirerat mig. Koltrastmotivet ligger oss båda varmt om hjärtat och förknippas med barndomshemmet. Och så idén jag hade med möbeln, att den skulle ge plats för en vinylspelare. Lådan har precis plats för några LP-skivor och i skåpet kan man, när dörrarna är öppna, visa upp det snygga skivfodralet.

Ett personligt möbelpar som hyllar hantverk, musik, konst och natur. Och som förhoppningsvis snart finns att beskåda med annan samtidskonst i Berlin. För gesällarbetet mottog Natalia stipendium av Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne.

Jag frågar henne om det var svårt att skiljas från möbeln?

– Kanske kommer jag sakna den om några år, men just nu är jag bara glad över att mitt verk uppskattades av någon annan. Det är ju dessutom en möbel som behöver utrymme för att kunna uppfylla sin praktiska och estetiska funktion, och jag flyttar ofta mellan små lägenheter.

Sitt examensarbete från Malmstens ägnade Natalia åt att undersöka hur olika träslag släpper igenom ljus och om det är möjligt att fästa intarsia på mjuka underlag som papper och textil.

I hennes arbete ”Nytt ljus på gammal teknik – en studie av ljusgenomsläpplig intarsia”, ingår även två lampor. Fascinationen och intresset för belysta intarsior kunde hon odla även under sommarens vistelse i Bodafors. Här var Natalia under en månad ansvarig för Lehmans verkstad där hon tag emot besökare och berättade om konsten att såga intarsia samtidigt som hon utvecklade sitt eget projekt.

Natalia Kita är född och uppvuxen i södra Polen. Här utbildade hon sig till landskapsarkitekt, men upptäckte snart att yrket innebar mycket arbete vid datorn och insåg att hon hellre ville arbeta med något mer praktiskt där handen kan känna och forma materialet. Och varför inte trä? Hennes resa till Sverige och möbelsnickeriet började på Tibro Hantverksakademi dit hon kom 2017. Därefter väntade tre år på Malmstens och nu alltså ett år eller mer hos Nikari.

– Just nu fördjupar jag min kunskap inom finsnickeri här men i framtiden vill jag röra mig mot intarsian och konsthantverket. Min framtidsdröm är att ha en egen verkstad där jag kan tillverka enstycksmöbler och andra föremål av trä samt fortsätta experimentera med faner och intarsia.

Text: Dan Gordan

Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne delar varje år ut stipendier för att stimulera utvecklingen av ett levande svenskt hantverk. Det är unga talanger, som är eller har varit elever vid någon av Carl Malmstens skolor, som är mottagare och syftet är att främja Carl Malmstens vision om det stora värdet av praktiskt handlag i förening med konstnärlig känsla. 
7 december 2018 mottog de pengar och blomster vid en ceremoni på Almgrens sidenväveri i Stockholm.

Katarina Frifarare, Estelle Bourdet, Felicia Wallner och Linnéa Eriksson går alla på Capellagården. De är alla textilare utom Felicia Wallner som är möbelsnickare och hon får 15 000 kr för att arbeta med sitt gesällarbete, ett skåp med infällda stjärnor av aluminium. I skåpet ska hon förvara konstnärsmateriel, mängder med pennor, skissblock och färger.

Katarina Frifarare har hittat hem i det textila hantverket ”och dess oändliga mjuka hav att ösa ur”. Med 10 000 kr ska hon fortsätta att lära sig om och utforska hantverkets många tekniker. Estelle Bourdet får också 10 000 kr för att fördjupa sig i olika vävtekniker av mattor och för att kunna väva i storformat. Samma summa får Linnéa Eriksson som tidigare lärt keramik på skolan. Hon har nu hittat den perfekta blandningen av det hon lärt inom den keramiska skulpturen och det textila materialet – hattar!

Möbelsnickarna Edvin Steen, My Magnusson och Arvid Renard på Capellagården får stipendier på 10 000 kr eller 15 000 kr. Mina Karami går keramikutbildningen vid skolan på Öland och mottog 10 000 kr.

Alexandra Folin

Från Malmstens får Alexandra Folin 15 000 kr för att arbeta med sitt gesällprov i möbeltapetsering. Hon har valt att arbeta med en dansk fåtölj som hon vill ge till sina föräldrar när de firar 30-årig bröllopsdag i juni – lagom till att Alexandra själv går ut sitt tredje år Malmstens.
 Även Klara Gunneström och Elsa Thorell Nordgren och går Malmstens tapetserarutbildning och får 15 000 kr vardera. Den senare ser en framtid med både gamla och nya möbler och hoppas kunna kombinera det traditionella tapetseraryrket med en mer konstnärlig ingång. ”Att få vara med att utforma nya möbler men också finna inspiration och kunskap genom de gamla.”

Elsa Thorell Nordgren

Följande möbelsnickare på Malmstens får stipendier på 10 000 kr eller 15 000 kr: Unni Strid, Robin Helgesson, Robert Landström, Oscar Wall, Victor af Wetterstedt, Gustav Larsson, John Funkqvist och Fredrik Höjer.

Ett mer normalt år är schemat tight för pristagarna. När den högtidliga ceremonin i Konserthuset är slut framåt halv sex bär det av till Stadshuset och då finns cirka en timme för SvT att intervjua innan middagen serveras klockan 19.00.

Niklas Wollheim är scenograf och har i många år anlitats av Sveriges Television för att rita morgonsoffor och komponera inredningar för valvakor med mera. Nu har han för Nobelstiftelsen ställt samman miljön för prisceremonin som i år äger rum i Blå Hallen där Filharmonikerna spelar och olika ledamöter från akademierna presenterar pristagarna och förklarar sina motiveringar. 

Och för SvT har han skapat den mer intima miljö där intervjuerna äger rum. Programledarna heter som tidigare Cecilia Gralde, Jessika Gedin, Victoria Dyring och Pernilla Månsson Colt. När samtalen är genomförda och middagen är serverad, textas inslagen och sänds därefter under kvällen. Pristagarna har under dagen intervjuats på svenska ambassader och konsulat i sina respektive hemländer, och även dessa inslag kablas ut under kvällen.

2019 användes en blå- och vitrandiga Samsas tillsammans med Samsas fåtölj i mörkgrå.

– Jag tyckte att Samsas passade väldigt bra när vi satte i gång för fem, sex år sedan, berättar Niklas Wollheim. Carl Malmsten har ju ritat många av möblerna i Stadshuset och vissa år har vi en fåtölj och en soffa. I år blir det två soffor, en vit och en rosa.

Årets scenografi redo för sändning i SvT.

Både den rosa Samsas, en 2-sits, och den vita, Runda Samsas, levereras av O.H. Sjögren.

Det är hos familjeföretaget O.H. Sjögren i Tranås som Samsas producerats i över 60 år. Modellen hade sina rötter i den fåtölj Carl Malmsten ritade till första raden på Konserthuset i Stockholm, 1923. Den fåtöljen förenklades och sattes efter några år i produktion för att 1960 återuppstå igen, nu som Samsas. Den här gången ytterligare förenklad och förbättrad.

Tillvägagångssättet är typiskt för Carl Malmsten: Kärleksfullt vred och vände han på sina gamla favoriter. Som inredningsarkitekten Lena Larsson, själv en gång elev hos Malmsten, skrev:
”Egentligen ritade ju CM på en och samma möbel hela livet. Särskilt sitt- och stoppmöbeln. Den förfinades, den förenklades, den raffinerades i olika träslag, med olika behandlingar. Men den stod där stadigt på sina ben: en tidlös Malmsten. Han trodde på den långsamma mognadens princip.”

Text: Dan Gordan

– Jag hade länge velat använda den här stolen. Den är i samma nivå som många av Axel Einar Hjorths stolar, som ju blivit väldigt populära och efterfrågade på de internationella auktionshusen. Christian Halleröd är möbelsnickare och formgivare med dubbelutbildning från Malmstens. Efter examen 1998 arbetar han idag genom Designstudion Halleroed där också Ruxanna Halleröd, arkitekt från KTH, ingår. Tillsammans arbetar de med arkitektur och inredningar, för bland andra Acne studios, Byredo och Totême. Senast togs deras inredning av ett ”publikt vardagsrum” på Nordiska museet i bruk.

Vad är det som är speciellt med Skedblad?

– Den har en otroligt stark karaktär med den rundade och skålformade ryggen samtidigt som den är väldigt mjuk, skön och relativt nätt, säger Christian. Jag gillade även att den var helt i trä med väldigt fina detaljer. Och att man inte har sett den så mycket. Jag gillade även att det var just Carl Malmsten som ritat den eftersom man inte riktigt förknippar honom med denna estetik. H&M:s varumärke Arket och möbeltillverkaren Tre Sekel förvärvade rättigheterna att tillverka Skedblad genom stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne. Designstudion och Tre Sekel utgick från Malmstens ritningar men också två originalstolar som man ropade in på auktion. Flera prototyper togs fram för att komma så nära originalet så möjligt. – I och med att stolen är så organisk måste man testa sig fram till den ser helt rätt ut, säger Christian. Den första butiken öppnade i augusti 2017 på Regent Street i London och har följts av ytterligare 16 arenor för Malmstens bastanta Skedblad, bland annat på Östra Hamngatan i Göteborg och Drottninggatan i Stockholm. Fler butiker är på gång.

Originalstol inköpt på auktion

”Jag har aldrig sett något liknande”, säger möbelsnickaren Peter Hellqvist om stolen Lärka som han på uppdrag av Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne har han tillverkat fyra exemplar av. En av dem visas på sommarens utställning om möbelformgivaren och inredaren Vidar Malmsten, på Kulturgatan i Bodafors.

”Här finns en rytm och proportioner som inte kan betecknas som traditionella”, fortsätter Peter. ”Det är en stol som det tar tid för ögat att gå igenom och förstå.”

Ja, inget i denna möbel verkar vara lämnat åt slumpen. Den togs fram till Solbergahemmet i Järna där Vidar Malmsten 1968 stod för inredningen.

Peter menar att stolen i sin form och konstruktion är egensinnig och i hans tolkning får den därför inte bli slätstruken.
Sits och ryggbricka ska vara karaktärsgivande, säger han och har för detta valt furu med en livfull teckning, hämtad från hemtrakten i västra Götaland. Ben och sarg däremot anser han ska vara lugnare i uttrycket och furun till de delarna kommer från Vimmerbytrakten. På så sätt uppstår en avsiktlig kontrast inom möbeln.

Vidar Malmstens stol Lärka

Möbelsnickare Peter Hellqvist

Till det egensinniga hör benens avslut mot golv som drar åt det djuriska. Och här finns en infästning i sargen vid den främre delen av sitsen som Peter beskriver som ”toksvår”.

Att laborera med träets riktning är en självklar sak för en finsnickare och Peter har sett till att spegelvända riktningen i de främre benen så att betraktaren upplever en symmetri.

De fyra stolar han så omsorgsfullt tillverkat är som syskon, likartade i ådring och färgton, men ändå med individuella små skillnader i uttrycket.

”Om jag har en kund som beställer fyra stolar till sitt matbord ska de höra ihop, samsas och inte bråka.”

Stolen Lärka i profil

Peter Hellqvist är utbildad möbelsnickare från Capellagården och gick därefter Malmstensskolans utbildning i möbelrenovering för den legendariske konstsnickaren Bengt Sylvén. Under 1980-talet arbetade han på Tekniska museet där han bland annat tillverkade konstruktioner i Polhems mekaniska alfabet och han var under några år prototypsnickare hos sin läromästare Åke Axelsson. Därefter bodde Peter fem år i Japan där han naturligtvis också arbetade med möbler, både i verkstad och som lärare.

Idag har han sedan länge sin egen verkstad i Alingsås där han tar uppdrag och privata beställningar. Något pensionärsliv hägrar inte: ”Så länge jag har glädje av materialet och det kliar i händerna vill jag fortsätta.”

Text: Dan Gordan

Världens bästa fåtölj, har den kallats – Häggbom av Carl Malmsten. För några år sedan berättade Jerk Malmsten, som är barnbarn och tidigare ägare av Malmstensbutiken på Strandvägen i Stockholm, historien om hur farfars fåtölj – ritad 1943 för länsarkitekten Sven Häggbom i Gävle – blev ”världens bästa”.

– Vi hade besök i butiken av en resande affärsman från Nya Zeeland som hade i uppdrag av sin morbror att finna världens skönaste fåtölj under sina resor runt om i världen.

Affärsmannen besökte butiken fyra gånger under lika många år. Första gången provade han alla modeller innan han fastnade för Häggbom. Han noterade namnet på modellen och försvann. Nästa gång frågade han direkt efter fåtöljen, satte sig i den och konstaterade nöjt att den fortfarande var nummer ett.

Nu förklarade han också sitt beteende och det uppdrag han fått. Så tackade han för sig och försvann för att ytterligare ett år senare vara tillbaka. Även denna gång satte han sig i Häggbom med en kännares min och deklarerade: ”It’s still the best”. På väg ut förklarade han, att nu återstod endast ett fåtal butiker på listan, uppdraget var nästan slutfört. Så slutligen, efter fyra års resande och provsittande tog han sitt beslut.

– Han kom till butiken på Strandvägen en vacker vårdag, satte sig som hastigast i Häggbom och bad sedan att få titta på tyger. Valet föll på ett grönt mönstrat tyg av hög kvalitet. En order tecknades för leverans till morbror på Nya Zeeland. Affärsmannen hade fullgjort sitt uppdrag, han hade funnit världens skönaste fåtölj.

Vidar Malmsten (1924–1969) var det enda av Siv och Carl Malmstens fem barn som följde i sin fars spår. Han blev möbelformgivare och inredare. Under många år arbetade han på sin fars ritkontor och flera av de inredningar företaget utförde under 60-talet är skapade av Vidar då Carl valde att trappa ner och ägna mer tid åt Capellagården, hantverksskolan på Öland som han grundat några år tidigare.

I Vidars formvärld var alltid den skapande handen, slöjdkänslan, närvarande och han hade ett för tiden starkt engagemang i miljötänk, kring biodynamisk odling och hembygdsvård.

I hemmet slöjdade Vidar gärna och fram kom små djur och leksaker till barnen. En romantisk ådra, en lekfullhet och en frihetslängtan bortom alla trender kan också spåras i hans inredningar.

Färggrann gunghäst av Vidar Malmsten.

Konstnären Liselotte Malmsten (1922–2021), hustru och samarbetspartner till Vidar, har också fått en plats i utställningen, som är framtagen i samarbete med Stiftelsen Siv & Carl Malmstens Minne.

De flesta möbler och föremål i utställningen som visas är inlånade från Vidar och Liselottes hem i Bergshamra intill Brunnsviken. Men här syns också stolen Kaj som finns i produktion genom Tre Sekel och den rustika furustolen Lärka som nu inför utställningen satts i produktion, inledningsvis stycketillverkad av möbelsnickare Peter Hellqvist.

Väv formgiven av Liselotte Malmsten.

Stolen Kaj, formgiven av Vidar Malmsten 1959.

En finsnickrad höjdpunkt på utställningen är sekretären Masur, ritad av Vidar Malmsten i början av 1950-talet, som under våren tagit gestalt som gesällstycke av Joakim Lindman Hirt på Malmstens skola på Lidingö.

Det är den soffan, ”Wergeland”, som Ylva Hansen fick tag på som examensuppgift på Träakademien, möbeltapetsering. I juni 2019 fick hon sin examen och har idag, efter en mångårig karriär på Sveriges television i Umeå, öppnat sin egen tapetserarverkstad hemma i Sävar utanför Umeå. Men det tog sin tid innan jag lyckades nysta upp historien, berättar hon på telefon. Det fanns inget skrivet, men på internet hittade jag uppgifter om en motståndsman Wergeland och genom Malmstenarkivet i Sickla fick jag bekräftat att denne person var densamme som beställaren.

I sin dokumentation över soffan, berättar Ylva Hansen om bakgrunden: 
När tyskarna i april 1940 gick in i Norge var Hjalmar Wergeland en ung, nybliven läkare. Han var en av landets främsta gymnaster och hade deltagit i OS i Berlin 1936. Han var även en duktig backhoppare och hans yrkesval och goda fysik skulle bli betydelsefulla i hans insatser i den norska motståndsrörelsen.

Både Hjalmar och Helga Wergeland blev aktiva i den norska motståndsrörelsen och i boken A stand against tyranny, där bland andra Hjalmar Wergeland intervjuas, beskrivs det riskfyllda arbetet med att hjälpa nödställda landsmän med mat och pengar. Stora summor pengar behövde ibland smugglas långa sträckor för att nå ut till behövande i Norge. Vid ett sådant tillfälle skulle Helga transportera en resväska fylld med en halv miljon norska kronor på ett tåg. Hon kämpade för att få in den tunga väskan i tåget och bad till slut en Nazi-officer om hjälp, som vänligt hjälpte henne att lyfta väskan ombord på tåget. Nazisterna var i början av ockupationen måna om att vinna den norska befolkningens förtroende.

Hjalmar ansvarade för motståndsmännens sambandscentral i Telemark, men nazisterna fattade misstanke och när Gestapo i november 1943 kom honom på spåren gömde han sig i vildmarken under två veckor för att sedan göra som så många andra landsmän, fly över gränsen till Sverige. Helga kom efter och paret Wergeland kunde från Sverige fortsätta sitt motståndsarbete. Hjalmar arbetade tillsammans med två norska kollegor med att organisera medicinsk personal som drivits på flykt och administrera hälsoläger för norska flyktingar och soldater.
Samtidigt bygger paret Wergeland upp sitt nya hem i Stockholm och detb är nu de kontaktar Carl Malmsten. Malmsten hade två år tidigare ritat soffan ”Umeå” och med några förändringar i utförandet beställer Hjalmar och Helga soffan, som Malmsten ger namnet ”Wergeland”.

Några månader efter att soffan levererats, skriver Hjalmar till ”Hr. professor Malmsten”:
”Min hustru og jeg vil på denne måte få lov å takke Dem for den vakre sofa som De har laget til oss. Vi synes den er aldeles skjönn, den fryder dagligt vårt öie og er herlig å sitte i.”
I brevet berättar Wergeland om vännernas förtjusning över möblerna (här i översättning):
”Alla våra vänner är mycket avundsjuka, de har aldrig sett en finare soffa och har aldrig suttit i en som är skönare än vår … Vi kommer fortsättningsvis att vilja få sakkunig hjälp med inredningen av vårt hem.”
Men Hjalmar Wergeland beskriver också svårigheten att njuta av det vackra när kriget pågår i hemlandet:
”Även om vi har det materiellt bra, är våra tankar på de som är på andra sidan Kjölen, och som förhållandena är därhemma är det nästan en börda för oss att vi har det så bra.”…”Trots allt så har tiden i Sverige varit rik på upplevelser”…”Och det är fint att få ta med sig ett minne från den tiden, särskilt då det är ett föremål som ger ögat skönhetsintryck och kroppen välmående.”
Några dagar senare svarar Carl Malmsten:
”Det var så roligt att höra att soffan prydde sin plats och att ni kommer att få glädje av den i hemmet. Måtte det nu snart bli så att Ni får återvända och kan börja uppbyggandet av det nya Norge. Det måste vara svårt att gå här och vänta och inte veta när vägarna över Kjölen åter bli öppna… Jag är så tacksam att ni vill låta mig hjälpa till med den vidare utformningen av hemmet…”
Efter kriget återvänder Hjalmar och Helga Wergeland till Norge där Hjalmars första uppdrag blir att vårda utmärglade ryska krigsfångar i Nordnorge, och senare tjänstgör han som specialistläkare på barnavdelningen på Rikshospitalet i Oslo. Helga studerar psykologi och arbetar som volontär på barnavdelningen på Rikshospitalet.

Ylva Hansen. Foto: Fredrik Hällström

Ylva Hansen skriver avslutningsvis i sin dokumentation: 
Det är gripande att läsa Hjalmar Wergelands brev där han uttrycker sin tacksamhet till Malmsten, men också delar sina känslor. Svaret från Carl Malmsten känns så personligt och fyllt av medkänsla. Det är fint och jag är glad att jag fått ta del av denna historia, och också möjlighet att sprida den vidare. Jag riktar ett särskilt tack till Hanna Berndalen på Carl Malmsten-arkivet för all hjälp, utan henne hade denna historia ej blivit skriven!

Ingrid

Den 24 mars 1912 föds Ingrid Gärde i Jönköping i Småland, men kommer redan under unga år att få smak på huvudstaden på grund av sin fars åtaganden som justitieråd och justitieminister i Sverige under 20- och 30-talet. Det blir i Stockholm som hon själv genomför sin juristutbildning och engagerar sig både politiskt och akademiskt.

År 1936 tar Ingrid sin juristexamen från Stockholms högskola och påbörjar direkt en notarietjänstgöring på Stockholms Rådhusrätt. Efter den hinner hon med flera uppdrag innan hon börjar som fiskal vid Svea Hovrätt år 1940. Det är till denna tjänst hon känner behovet av en passande stol och kontaktar Carl Malmsten för att förverkliga sina planer.

Ingrid Gärde-Widemar ur serien ”Kända Svenskar”, 1971, Moderna Museet. Porträtterad av Benno Movin-Hermes. Fotorepro. Albin Dahlström

Ingrid fortsätter sin karriär rakt uppåt inom både politiken och juridiken och blir år 1968 den första kvinnan att bli invald i Högsta Domstolen. Hon driver kraftfullt frågor som till exempel att avskaffa sambeskattningen, att kvinnor ska ha rätt att behålla sitt efternamn vid giftermål och inte minst genomför hon en undersökning om varför kvinnor har svårt att få statlig anställning. En undersökning som hyllades i medier, resulterade i boken Hatt och huva och i lag- och föreskriftsändringar. När Ingrid i januari år 2009 avlider lämnar hon efter sig många lagar som då de klubbades igenom hyllades och som i dag har blivit självklarheter för många svenskar. Hon lämnar också efter sig minnet av en person som vågade gå sin egen väg i livet och ett stort kulturellt kapital, i vilken man finner en karmstol.

Archive Collection

År 2016 såg den nya styrelsen i Carl Malmsten AB ett behov av att bredda kollektionen och aktualisera varumärket. Formgivarna Anna Kraitz och Lars Bülow utsågs till ledare för projektet och fram växte Archive Collection, i vilken karmstolen Widemar ingår. Stolen har tagits fram på Stolab i en process där originalritning och fysisk stol analyserats och vägts samman till en helhet, allt utifrån Carl Malmstens originalskisser.
Julia

Ansvarig för tolkningen av Malmstens ritningar och stol är Julia Greek. Julia är möbelsnickaren som för sitt gesällprov vid Malmstens här om året fick högsta betyg, 5,0, och stort silver. Ett betyg och en ära som tilldelas ytterst få.

Julia Greek hos Stolab. Foto: Jesper Molin.

– Det är en komplex och avancerad möbel med många hantverksdetaljer. Jag har tolkat den handritade ritningen från 1942 och lagt in den i datorn som 3D-modell. Sedan har vi jämfört med en gammal Widemar-stol som vi lånat från Siv och Carl Malmstens stiftelse, säger Julia.

Den första prototypen blev klar i oktober och detaljstuderades därefter av stiftelsens anlitade expert, Martin Altwegg, som är möbelsnickare och universitetslektor på Malmstens. Efter justeringar har Julia varit med och tagit fram ett antal stolar i en första serie. Ett arbete där både datorstyrda CNC-maskiner och handhyvlar kommer till användning.

Widemarstolen. Foto: Jesper Molin.

– Att få toppstycket och armledaren att löpa i en enda form, en vacker linje som ramar in stolen har varit en utmaning, tillägger Julia. Det handlar om subtila detaljer, men så viktiga de är för helheten! Det är fantastiskt roligt att få vara med i ett projekt som detta där vi utgått från en så gammal ritning, tolkat och produktionsanpassat fram till prototyp och färdig produkt. Jag är nöjd och stolt när jag nu ser det färdiga resultatet. Det är verkligen roligt att Widemar och Stolab fått så mycket uppmärksamhet.

Arv

Att Stolab nu tillverkar och levererar ännu en vacker stol till sina kunder är ju härligt, men behållningen i denna historia är bättre än så. Ingrid Gärde Widemar har i sitt liv påverkat det svenska samhället grundligt och är i mångas ögon en hjälte. Att stolen som hon en gång beställde nu blir aktuell igen gör hennes gärning för svensk humanism känd för en helt ny målgrupp. En målgrupp som antagligen annars inte skulle ha läst om henne i historieböckerna eller förkovrat sig i lagbokens paragrafers uppkomst. Nu kommer denna stol leva upp igen och kanske vara med om att skapa nya historier för mänsklighetens bästa.